Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Av | 26 augusti, 2013 | Träning, Yoga | 10 kommentarer

Acceptans att vara där jag är

Som jag tidigare ältat om blev det inte det inte som jag hade tänk på semestern.

Träning varje morgon och massa rolig Yoga var det inte tal om. Och maten orkade jag inte ens tänka på.

Det här ledde till att jag tappade lite. Jag tappade styrka och kondition. Även om det var tungt kroppsarbete att fixa huset var det inte den träningen kroppen behövde för att hålla samma nivå.

Såklart ser kroppen därför annorlunda ut. En liten bilring här, en gropig cellulit där men faktiskt inget som ger mig noja. Jag känner inget som behov att sätta upp ett stenhårt träningsschema med exakt energiberäknad mat
Jag mår så jävla bra ändå.

Jag är inne i en lunk. Jag tränar några gånger i veckan och lyfter inte alls samma vikter. Under gårdagens löpträning med superbrudar och supertusingar kände jag att jag inte alls hade samma umpf i benen.

Den periodiska fastan är återställd men matmässigt är det mycket bröd, kött och godis nu.

Det här är inte vad jag hade kallat optimalt om du frågat mig innan semestern. Då tränade jag all day every day och åt klanderfritt – för att kroppen efterfrågade det och njöt av varje sekund varje dag. Innan, under och efter träningen.

Nu har jag inte den känslan, den kanske tänds igen kanske inte. Kanske är tiden med dubbelpass och ren mat förbi.
Förmodligen inte, men vem vet?

Just nu njuter jag bara av att kroppen säger vad den känner och jag lyssnar. Kommer det ett träningssug så hoppar jag på det.
Slutar glassen i kylen locka stoppar jag inte i mig det nå mer.

Men som Percy Nilegård sa:
Där är där, man inte är. Och här, är där, där man är
Så jag stannar och lever här.

acceptans, attity, PMA, inre fokus, #jagkörminbil, #livspo

Share Button

Comments

comments

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.