Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Av | 24 oktober, 2014 | Livsåskådning, Mindset | 0 kommentarer

Att se, eller inte se på TV:n, det är frågan

Som jag skrev här om dagen har det här varit en tråkig och alldeles underbart händelselös vecka. Jag jobbar på som mest i 1080 och gillar det, livet är så förbannat kul och jag älskar att det rullar på med nya utmaningar för mig, både privat och professionellt.

Dock behövs det pauser, stilla stunder där hjärnan får totalt gå ner i viloläge – utöver när jag sover. För det är inte många stunder om dagen jag kopplar bort
Min dag ser oftast ut såhär:
Vakna
Yoga
En kopp ljummet vatten
Fullt ös medvetslös
Komma hem
Däcka i soffan

En intressant sak jag märker när jag nu ger mig själv tiden att ha tråkigt, göra inget och koppla av är – min hjärna blir uttråkad av TV. Jag har alltid vara värsta TV-junkien. Kommer ihåg när jag var liten och mormor försökte avskräcka mig med att jag skulle få fyrkantiga ögon, eller att jag fick TV-förbud istället för utegångsförbud. I 6:an kunde jag TV3 och Kanal5’s tablåer utantill.
Idag lockar det inte, eller så lättvindigt ska jag inte avfärda det.

Jag insåg för bara ett år sedan att jag inte ville se på TV, men att det var lite som ett beroende. Jag kunde inte slita mig när TV:n väl var på, och jag visste inga andra saker att fördriva tiden med. Så jag hamnade där framför dumburken och 5:e reprisen av How I Met Your Mother. Det var så mycket lättare att försvinna mig i det än att ta tag i mitt livet och göra ett aktiv beslut att ändra mina vanor. Särskilt när mister hade samma fula ovana, vi drog liksom ner varandra i det.
Till slut blev det nästan så att den lilla tid vi hade tillsammans tillbringades framför TV:n – how is that as romance for you?!

Som sagt, insikten kom och jag började kämpa mig fri, hitta på andra saker att göra och finna sätt att motivera mig själv att leva utan TV:n. Idag är det mycket bättre och visst vi kan se på något enstaka (planerat!) program ibland, men då är det för att vi verkligen vill se det. TV:n är inte prio 1, inte längre vårt sätt att umgås. Jag har börjat bryta mig fri.
Skönt!
När jag nu har min tråkiga vecka, helt utmattad av de senaste veckornas höga tempo och med lite krassel i halsen kändes TV:n som ett skönt alternativ. Tyckte jag inte nej, jag började slumra in vid halv nio. Så vi stängde av och fokuserade om, då helt plötsligt var jag vaken igen. Intressant att se hur hjärnan reagerar när den är uttråkad, intressant att se att det går framåt, att jag kan skapa ett liv som inte är avhängt på TV:n.

Att se, eller inte se på TV:n, det är frågan

Att fly från dinosaurier är en alternativ aktivitet men kan göra istället för att se på TV:n

Att se, eller inte se på TV:n, det är frågan
Hur är ni med TV:n?

Can’t live with it?
Can’t live without it?

 

Share Button

Comments

comments

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.