Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Av | 11 april, 2014 | Livsåskådning | 0 kommentarer

Biggest Loser Sverige

Jag har just sett de första två avsnitten av Biggest Loser Sverige 2014 och slås av vilken skillnad det är mellan svenska utgåvan och den amerikanska. Tacksam för det är jag för det är väldigt extremt i USA då bigger always är bättre. Oavsett om det gäller vikt, veckotävlingar eller träningspass. Dock är yänkarna mer bekväma framför kameran och det låter inte som att de läser innantill. Vilket jag tyvärr allt för ofta får känslan av i Biggest Loser Sverige.
biggestlosersverige2014

En annan reflektion är gällande vinklingen som TV4/kanal 7 producenterna väljer att köra på.
Den sorgsna musiken där vi väntas tycka synd om deltagarna men samtidigt hålla dem ansvariga för de val de gjort. Dey blir lite för mycket offermentalitet lite för snabbt och jag bygger mer upp en mur än ett känslomässigt band med deltagarna.

Och allt detta trots att jag bara är 58 sekunder in i 1a avsnittet.

Så funderar jag: Hur är det att komma in i en sån situation?
De ska tävla mot varandra om sin plats och vet om att deras plats där är ej garanterad någon. Jag reflekterar också över vilken stämning som är mellan lagen och deltagarna, en vet hur en borde betes sig och vara, vad som förväntas. Det är väl klart att det påverkar arketyperna som visar sig i huset. Samt att med tanke på deras kroppsvikt och tidigare erfarenhet faller jag in i ledet och frågar om en verkligen ska ösa så?

Kanske är det jag som börjar växa ifrån semiregisserade dokusåpor, att årets grupp inte bjuder på någon som jag kan identifiera mig med eller så är det bara kass produktion – men denna säsong låter jag nog fortsätta utan några fler investerade timmar från mig.

Har du kollat på året Biggest Loser Sverige?
Vad tyckte du?

Share Button

Comments

comments

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.