Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Av | 4 juli, 2013 | Livsåskådning | 6 kommentarer

Kroppsbehåring – naturligt eller äckligt?

Jag har alltid varit hårig, eller ja det har vi väl alla men jag har mörkt grovt hår sedan ung ålder och det var fan ingen promenad i parken.
Jag kommer ihåg i andra klass när vi skulle lära oss att simma och en kille i klassen skriker:
”Fan va äckligt Veronica har hår under armarna” och hur jag som 9-åring började ha vuxenbaddräkter för att pubishåret inte skulle synas när jag badat.

Det borde ingå i genren ”saker-man-tycker-är-pinsamt-när-man-är-liten-men-växer-ifrån”.
Men det gör det inte.

I åttonde klass rakade alla brudar armarna – alltså från hand till nacke inte bara armhålan – detta trots att man inte ens med mikroskåp kunde se några fjun. Jag gjorde det en gång men gav snabbt upp och valde att dölja mina ”Aparmar” med långärmade tröjor. Även på sommaren.

Poängen är inte att tycka synd om den förpubertala Vevve, poängen är att det inte blev någon ändring på åsikterna när jag växte upp. Killarna sprang runt med sina svettiga, orakade kroppar och tjejerna höll sig stilla med glänsande ben.

När jag väl började raka mig vågade jag knappt lyfta på armen om jag hade linne men orakad armhåla. Än mindre ha shorts om benen hade mer är 12-timmarsstubb. Kjol tog det låååång tid innan jag tog på mig; tänk om någon skulle se ett stubbigt könshår som lyckats undvika den så precisa rakningen.

Jag bestämde mig för några år sedan att vägra låta mitt liv hämmas av hår
Att gå ut i shorts eller kjol med helt orakade ben
Att vifta glatt med armen i skyn trots ett flertal mörka, hårstrån  > 0.01mm i armhålan
Att faktiskt kunna gå på badstranden/simma i badhuset med stubbig bikinilinje
Förra sommaren rakade jag faktiskt inte benen på flera månader för att lära mig att inte en jävel stirrar på mina ben och blev på så sätt helt avtrubbad för mina konstiga komplex om kroppsbehåring.

Kroppsbehåring naturligt eller äckligt, kroppsideal, självkänsla, kroppsuppfattning, komplex

Här ser ni ett orakat ben i ett vattendrag i Örnsköldsvik

När det blev sådant jävla liv under Melodifestivalen då en kvinna glatt firade med armarna överhuvudet, visandes hennes kalufs, kändes det ganska lönlöst. Ska nästa generation småflickor också känna skam över något så naturligt som kroppsbehåring?

Hur känner du inför din kroppsbehåring?
Panikrakar du dig när du blivit spontanmedbjuden till badhuset?
Vägrar du att lyfta armarna över huvudet pga rädsla av att någon ska märka att du inte trimmat dig på ett bra dag?

Share Button

Comments

comments

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.