Pages Menu
TwitterRssFacebook
Categories Menu

Av | 27 juni, 2013 | Personligt Ledarskap, Yoga | 4 kommentarer

Yoga för mig – reflektioner från #yoga30d utmaningen

 Jag började med yoga för 7 år sedan… eller började och började, det var första gången jag ställde mig i en hund. Jag hittade någon film på wörld wajd wäbb med någon halvobehaglig man som kunde slänga upp foten bakom huvudet och ledde ett timmes ashtanga pass på någon strand i solskenet. Under den här perioden fick jag även med en Kundaliniyoga CD med någon sådandära träningstidning och försökte mig på meditation, vilket gick halvt om OK och halvt om mindre OK. 

Sedan dess har det blivit yoga någon gång här och var men för två år sedan bestämde jag mig för att jag ville bli vig, och det kunde enbart ske med yoga så jag började gå till en dojo(heter det nog inte men det låter grymt så vi kör på det) och blev där ledd av en underbart flummig tysk yoggi som verkligen förklarade grunderna i Ashtanga och fick mig att skifta fokus.
Visst ville jag bli vig(läs: vad övriga människor nog skulle klassa som rörlig, men to each it’s own) men det var nu inte huvudanledningen till varför jag tog mig till yogadojon en gång i veckan. Att få stå på mattan där avskärmad i 90 minuter och vända fokus inåt var underbart och gav mig så mycket – utöver att kunna lägga handflatorna i golvet.

Men som med allt tappade jag fokus och tänkte att jag skulle fortsätta hemma, jag klarade inte av det här med fasta tider. Jag ville göra det när jag själv ville.
Så jag fortsatte hemma ett bra tag men det här året har det inte alls blivit mycket mattid och det märks, både i kropp och knopp.
Hållningen försämras, höften tappar bak, knäna översträck, axlarna rullar fram, magen blir orolig, tankarna snurrar och fokuseringen är on an all time low.
Det var liksom dags att ta tag i det här igen.

Jag är så sjukt tacksam till Jeanna som är min partner i denna kraftinsats och till alla er som är med och peppar varandra och delar med er av era tankar och upplevelser.
När jag öppnar upp Facebook och ser alla frågor, svar, allmänna tankar i vår FB-grupp pirrar det till i magen och att se hur många som innan ställde sig frågande till yogan nu har funnit en plats för det i sitt liv. Kanske inte varje dag när utmaningen är över men på sitt eget sätt och sina egna villkor liksom.
Jag blir så upplyft av att läsa blogginlägg och kommentarer om hur ni tar er tid för ett pass till och hur ni försvinner in i den grymma tjänsten Yogobe.
Yogobe har  verkligen varit grymma och hjälpt lyfta den här utmaningen ett snäpp! Till er som inte är med i gruppen kan jag berätta att Yogobe är starkt beroendeframkallande, de inkommer ständigt nya vittnesmål om hur man kört ”bara en video till” och ”lyssnar på någon video i bakgrunden”

När jag var på pressträffen för Yogobe berättade de instruktörerna som vi leds av på hemsidan, om yogans plats i deras liv och Johanna Andersson pratade om hur hon hade med yogan i styrkelyftet och det blev en sådan ögonöppnare för mig. Hon sa också att yoga inte behövde vara så allvarligt och något klickade i huvudet på mig.
Såklart behöver det inte det!
Alla de gånger jag inte ställt mig på mattan för att jag inte orkat med 60/75/90 minuter.
Eller de gånger jag tänkt: äh ett pass ger ingenting eller jag kan inte ens göra den där positionen så jag ger upp för jag får ju inte ut något av den om jag inte gör den hen på bilden.
Förstå hur många spärrar vi själva sätter upp i huvudet som hindrar oss från stordåd.

Jag vill ha yogan med i vardagen: på jobbet, i gymmet, på promenaden, på födelsedagsfikat.
Inte bara yoga på mattan.
Och det är det jag börjar hitta, om än i en liten utsträckning.

tack till er för att ni vill vara med och utforska yogan och tack för att ni delar med er och inspirerar mig och flera andra att utforska yoga på sitt sätt.

#yoga30d, yogobe, gobeyogi, @yogobe, yoga, utmaning, målsättning, #jagkörminbil, hållbara förändringar, mental hälsa, inre fokus

Share Button

Comments

comments

Social Widgets powered by AB-WebLog.com.